Men jisses, jag har helt glömt bort att blogga den här veckan!

Det har varit lite mycket senaste dagarna, med dåligt väder, sorgen efter Vildros, dålig sömn osv.

Jag tar nya tag nästa vecka.

Det var ju väldigt länge sedan jag bloggade på svenska. DBR har ju legat i dvala i några år. Men jag har inte varit sysslolös för det. Jag har ju Shiny Object Syndrom och har alltid tusen idéer och roliga projekt jag vill göra. Framförallt har jag pluggat.

Pluggat, dvs hängt på YouTube, det nya folkuniversitetet. Jag följer ett gäng fantastiska affärskvinnor som tjänar pengar online, som har en enorm kunskap och som villigt delar med sig av den alldeles gratis. Jag har lärt mig allt om Keywords och SEO och Social Media Marketing och algoritmer och Etsy och….

…och får mitt i allt för mig att köra på svenska istället. Jag börjar sakta förstå att det inte är mycket av det jag lärt mig som stämmer in på den svenska marknaden. Det börjar gå upp ett ljus om varför min goa granne lite diskret rynkar på näsan åt mina entusiastiska förslag på hur man kan öka trafiken till blogg och instagram.

Idag fick jag lära mig att den ideala blogglängden är 3-500 ord. Say WHAT!!?? ALLA ”mina” Gurus tjatar om att ett säljande inlägg ska vara minst 1500 ord för att nå högt på Google. FATTAR NI hur lång tid det tar att skriva ihop ett vettigt, intressant inlägg på 1500 ord? För att inte tala om hur snabbt jag själv tappar tråden i ett så långt inlägg?

Jamen dåså. Piece of cake, 300-500 ord kan jag ju slänga iväg medan jag dricker morgonkaffe. (För jag har precis spenderat 3 timmar på att skriva ett hutlös långt och informations-späckat inlägg om pengar. Kommer på Lördag. ;P)

Hur funkar det för er när våren kommer?

Det verkar vara väldigt vanligt med skov på våren, när man har bipolär sjukdom, både vad jag ser på social medier och vad jag läst mig till. Jag antar att det har med förändringarna i dagslängd och att det blir ljusare igen att göra.

Jag har varit lite svajig. Inte så att jag kan säga att det är ett skov, men jag har fått jobba lite hårdare på att hålla mig i schack. Jag har ingen energi, känner mig allmänt stressad, sover sämre, har mer ångest än vanligt. Samtidigt har jag massor med idéer, tycker saker är skitkul och längtar tills jag får gå upp på morgonen. Men det är inte tillräckligt besvärande för att kallas ett skov, tror jag, bara en lätt liten varning, så där.

Det här med ångest

Från ingenstans började tankar på hur misslyckad och värdelös jag är snurra. Ful, fet, onödig, fattig, fula kläder, fult hem, ja ni vet allt det där elaka man säger till sig själv.

En kommentar en halvbekant sa en gång för över 10 år sedan fastnade i en loop: att jag inte hade åstadkommit någonting i livet, medan han däremot var superlyckad med bra jobb, hög lön, med bra bil, en hobbybil, motorcykel, resor, pengar. Materiellt sätt väldigt lyckad. Medan jag inte har några materiella framgångar att skryta om.

Vid det tillfället skrattade jag bara. Jag värderar inte framgång i materiella värden och har aldrig gjort. För mig är mjuka värden betydligt viktigare än hårda värden. Jag har gjort karriär. Jag har haft höga positioner inom mitt område, det har bara inte genererat en hög lön.

Tyvärr är det såna här kommentarer eller händelser som min hjärna plockar fram när ångesten knackar på. En elak kommentar från någon i högstadiet. Någon gång man blev orättvist anklagad för något för tjugo år sedan. Den där gången någon trängde sig i kön för tre år sedan. Totalt ovidkommande saker som överspelade för länge sedan.

Gör en Lista

När de här tankarna kommer brukar jag sätta mig och skriva ner allt jag har åstadkommit i mitt liv. Allt från små privata saker, till de stora prestationerna i mitt yrkesliv. Roliga saker jag har gjort. Människor jag har mött, påverkat, hjälpt. Svårigheter jag har överlevt och tagit mig igenom. Jag har åstadkommit massor i mitt liv! Jag åstadkommer fortfarande massor!

Jag har en hel lista med saker att vara stolt över.

Lite senare…

Jag blev bjuden på promenad i solen och en glass av min 4-åriga kompis och hennes mamma. Tänk vad lite som behövs för att det ska kännas bättre igen.

Kom och häng med mig här:

Hörrni, nu måste jag skriva av mig lite. Direkt från hjärtat. Inget filter, ingen korrläsning, genomtänkta bilder eller SEO.

Varför bloggar jag?

Jag startade ju bloggen igen för att jag verkligen brinner för det här, att hjälpa andra. Och att skriva. Jag har gjort det så länge jag kan minnas. Så fort jag lärde mig läsa och skriva, skrev jag små berättelser på små lappar. Jag har en hel pärm med dikter jag skrev i högstadiet och gymnasiet.

Jag har alltid jobbat med människor. Jag har varit fackligt aktiv sedan jag satte foten på arbetsmarknaden. Orättvisor och ojämlikhet får mig att se rött. De senaste 10 åren har jag på nära håll fått se, inte bara hur dålig psykvården kan vara, men också hur attityden till sjuka, funktionsvarierade, eller överlag människor som inte är högfungerande och välbeställda har hårdnat och försämrats. Vi ser det i politiken, i bemötandet när man letar bostad, skandalen med Försäkringskassan, ja lite överallt.

Jag hatar det av hela mitt hjärta. Det är så långt ifrån mig, hur jag är uppfostrad, hur jag vill leva och vara och hur mina vänner är.

Det är bakgrunden till just Den Bipolära Resan. Jag vill hjälpa och stötta alla som står där med sin diagnos i handen och undrar: Jaha, vad fan gör jag nu då? Är livet slut nu?

Varför skriver jag det här då?

Jo, jag börjar tröttna lite på mig själv. På tonen. Det är inte jag. Jag hade någon vision om att vara professionell, dela med mig av kunskaper jag samlat på mig, men också samla diverse material på ett och samma ställe, så ni slipper leta över hela världen (nätet) som jag fick.

Visionen har väl inte direkt förändrats i sig, men jag pallar inte att vara så förbannat proffsig och korrekt. Jag är ingen LinkedIn-person.

Det började kännas som ett jobbigt måste att skriva. Så vill jag inte ha det. Det ska vara kul. Jag vill kunna skriva ihop något medan jag sitter på toa och funderar (IBS, ni vet. Tillbringar mycket tid där. ) Jag vill klottra ner några rader när jag kommer på något bra. Jag vill kunna göra faktafyllda inlägg med massor med bra tips ni har nytta av. En salig blandning, helt enkelt. Inte så jävla tillrättalagt.

Så här får det bli

Så. Det var det. Så jag passar på att varna redan nu. Det kommer att bli lite spretigt. Det kommer att sväras. Det kommer att bli skämmigt. Jag kommer att prata om det där ni inte tycker man ska prata om, åtminstone om man är i min ålder och uppåt (nämnde jag att jag har IBS? ). Känner ni att det inte är något för er? Det är lugnt, jag tar inte illa upp.

Jamen dåså. Då är vi överens. Då kör vi då.

Kom och häng med mig här

Det känns som att jag inte kommer någonstans och att allt fortfarande känns trist och motigt, men när jag tänker efter går allt faktiskt väldigt bra.

Igår fick jag egentligen väldigt mycket gjort.

• Jag klev upp klockan sju.
• Skurade golven ordentligt.
• Duschade.
• Började försöka få igång min gamla dator, sparade filer, rensade, började ominstallera windows.
• Klippte klor på alla hundar.
• Tvättade 2 maskiner.
• Undersökte hur affiliate program funkar i Sverige.
• Hängde hos grannen och blev bjuden på middag.
• Höll mig ifrån sängen hela dagen, fram till 21.30.

När jag staplar upp det ser jag ju att jag fick massor med grejer gjort! Trots det känner jag mig lite lost, att ingenting blir gjort och att jag bara sitter och är onyttig hela dagen.

Jag har slarvat med min planner. Jag har inte fyllt i varken min humörkarta, sömnkarta eller almanackan. Så fort jag missar det tappar jag greppet. Speciellt när man, som jag, går hemma hela dagen, är det så lätt att tycka att ingenting händer, att man inte gör något, att ingenting blir gjort, fast man gör små grejer mest hela tiden.

Sen fastnar jag i fel grejer, såklart, och det viktigaste blir inte gjort (som den förbannade disken), vilket bara gör att det känns ännu mer hopplöst.

Jag måste verkligen ta tag i det igen.

Vill ni att jag ska visa min planner och hur jag använder den? (Jag gör min egen, eftersom jag inte har hittat någon som passar mig.)

Skriv en kommentar, så fixar jag ihop något.

Vill du få de senaste blogginläggen, tips, freebies och grejer jag kanske inte skriver på bloggen? Anmäl dig till mitt nyhetsbrev här:

Nu har jag haft en bipolär depression i över en vecka. Jag är trött på det, så infernaliskt trött på det. Dags att göra något åt den här depressionen.

Så här funkar mina depressioner

Det är ungefär så här jag funkar, så här mina depressioner funkar. Allra oftast smyger sig mina depressioner på mig, utan att jag riktigt märker det. Inte alltid, ibland slår de till från en dag till en annan, men oftast. Jag är på lite dåligt humör, eller är lite extra trött och håglös, men alla har ju dåliga dagar ibland. Det är svårt att se om det bara är en dålig dag, eller om det är en depression på g. Det kan ta ett par dagar innan jag kan avgöra vad som är vad. Under den tiden hinner jag tappa mina rutiner, hinner gräva ner mig i sängen, intala mig själv att det är fibron, att jag överansträngt mig och behöver vila ifatt.

Det brukar ta en vecka eller så, sen blir jag arg. Eller arg….inte den där krypande irritationen/ilskan jag brukar prata om, utan mer den där ”Nu är det nog”-ilskan. Sätta-ner-foten-ilskan. ”Varför går du på det här varje gång”-ilskan. Den är rätt skön, faktiskt. Motiverande. För jag har ju verktygen! Jag VET vad jag behöver göra för att bli bättre igen.

Rutiner, rutiner, rutiner

Jag, som alla andra, har ju mina dagliga rutiner, mina att-göra-listor. Ni vet, diska, tvätta, handla, laga mat, städa, allt det där man gör varje dag. När jag blir deprimerad funkar inte det. Det blir för mycket, jag får ångest och blir handlingsförlamad, vet inte var jag ska börja och blir sittande istället. Min första reaktion är att gömma mig i sängen, med fördragna gardiner och en ljudbok för att stänga ute världen. Hade jag inte haft hundarna hade jag legat där dygnet runt.

Jag har en speciell lista med rutiner, som jag bara använder vid depressioner. Den innehåller bara 6 saker, med 1 bonus som jag lägger till när jag börjar bli lite bättre, efter ett par dagar eller så.

Rutiner för Depression

• Gå upp ur sängen samma tid varje dag.
  För mig är sömnen livsviktig. Både att få den vila jag behöver, men också att inte spendera dagen i sängen. Att hålla tiden och inte rucka på den för mycket. Tyvärr mår jag som allra bäst när jag håller samma tid varje dag, vardag som helg, vilket kan vara skittråkigt.
   
• Klä på riktiga kläder.
  Jag mår mycket bättre när jag klär på mig riktiga kläder. När inte dagarna och nätterna flyter ihop. Det är helt ok med mysisar och en sliten tröja, men det får INTE vara samma kläder jag sover i.
   
• Borsta tänderna.
  Av någon anledning, som jag ännu inte kommit på, faller alltid just hygienen när jag mår dåligt. Att gå utan dusch ett par dagar är väl förlåtligt, men tänderna är viktiga. Dessutom bidrar det till den här markeringen mellan dag och natt, vilket hjälper till.
   
• Skura golven.
  Jag är lite fanatisk när det gäller golven. Boende på bottenvåningen, med 4 hundar, blir mina golv extremt skitiga på en gång. Skitiga golv är, för mig, värre än ett berg med disk, jag får enorm ångest av det. Alltså ingår golven i min måste-lista.

• Ät riktig mat.
  Det här med mat…. Det är ett svårt kapitel. Antingen har man ingen matlust alls, eller så tröstäter man allt onyttigt man kommer åt. Jag har definitivt ingen lust allt laga mat, eller diska. Samtidigt vet jag ju att slarvar jag med maten mår jag ännu sämre. Det är så enormt viktigt att få i sig det man behöver och min ekonomi tillåter definitivt inte att beställa mat varje dag. Jag har ett gäng knep för det, som jag ska berätta mer om någon gång.
   
• Gå och lägg dig samma tid varje kväll.
  Precis som på morgnarna, går jag och lägger mig samma tid varje dag, vardag som helg, vare sig jag är trött eller inte. Det är klart att jag gör undantag ibland, men inte varje helg och inte när jag är sjuk. Det händer att jag ligger vaken och inte alls kan sova, men jag ligger i sängen iaf. Min lösning är ljudböcker. En riktigt bra ljudbok, som både hindrar tankarna från att snurra iväg och gör att jag inte blir rastlös, är min grej. Andra kanske sätter på en film, läser en bok eller lyssnar på musik. Ha i åtanke bara att ljuset från en mobilskärm kan förvärra problemet med att somna.
   
• Bonus: Gör en syssla som behöver göras.
  Om jag följer listan ovan har jag lov att vara nöjd med dagen. Det är gott nog och jag har faktiskt varit riktigt duktig. Det är ok om resten av dagen spenderas i soffan. När jag börjar bli lite bättre är det dock dags att öka takten lite. Det kan variera hur lång tid det tar innan jag kommer dit, ibland bara ett par dagar, ibland nån vecka. Ibland gör jag en sak till, diskar, tvättar, duschar, etc., ibland gör jag ett par till av bara farten.

Jag vill poängtera att eftersom jag har mina hundar kommer jag alltid ut 4-5 gånger varje dag, oavsett hur jag mår eller vad det är för väder. Ibland är vi ute i flera timmar, ibland blir det bara en vända runt huset. Hade jag inte haft hundarna, hade jag absolut haft det på min lista. Jag har väldigt lätt för att isolera mig och hade jag inte varit tvungen hade jag aldrig gått utanför dörren. Till sist blir det ångestfyllt att bara öppna dörren. Om det så bara är att gå till brevlådan/sophuset/runt huset/till grinden, hade jag absolut haft som krav att gå utomhus varje dag.

Bra att veta

En annan sak som är viktig att veta i sammanhanget. Jag har, förutom bipolär sjukdom, även fibromyalgi. Jag måste hela tiden väga in det. Om jag gör för mycket får jag bakslag i form av utmattning, värk och kan lätt bli sängliggande på grund av det. Vilket i sin tur gör att jag fastnar i sängen och får börja om igen. Det gör det hela lite mer komplicerat. Jag måste planera hur mycket jag kan göra under en dag, och i vilken ordning. Det bidrar såklart till ångesten, handlingsförlamningen och att inte veta var jag ska börja och vad jag ska prioritera.

Det här är mitt sätt att hantera depressioner. Det är något som har vuxit fram under många år och som jag vet funkar för mig. Lite av Fake it ´til you Make it. Det är skitmotigt och supertråkigt, jag har noll motivation och lust att göra det, men när jag gjort det tusen gånger på raken börjar det kännas naturligt och okej. Då brukar depressionen släppa greppet, åtminstone så det blir hanterbart.

Hur gör du för att hantera depressioner? Har du någon speciell strategi?

Det har varit en tung vecka.
Våren har gjort ett litet gästspel, solen har varit framme, det blir ljust tidigare och mörkt senare. Alla skiner upp, ser glada ut, det är folk tamejfan överallt.

Förutom jag. Jag har tillbringat veckan med att försöka motstå frestelsen att ligga i sängen dygnet runt. Allra helst vill jag dra ner persiennerna, släcka alla lampor och dra täcket över huvudet. Jag vill inte se solen, se livet där ute. Det går för fort, jag är inte redo, jag vill backa bandet lite. Kan vi ha februari en gång till, så jag hinner med?

Det här med att inte gömma sig i sängen är en kamp. Det upptar mina tankar hela tiden. Det känns ungefär som att sluta röka, jag har extrem abstinens. Hjärnan maler på hela tiden: ”Nu har du gjort det och det, nu förtjänar du att vila lite.” ”Om du bara lägger dig i 20 minuter, så ska vi ju ändå gå och handla sen.” Samtidigt vet jag att om jag ger efter fastnar jag där, och då går det bara utför. Då hamnar vi i det där då jag antingen går ut med hundarna i pyjamas eller sover i kläderna för att jag inte pallar klä på och av hela tiden. Kraschar ekonomi och hälsa på att leva på utkörning, för jag orkar inte kliva upp ur sängen och handla, diska, laga mat, osv.

Det går exakt lika bra att vila i soffan, där det är ljusare och inte förknippat med flykt och ”min privata grotta där det ständigt är natt och utan krav”. Så det så.

Om jag lyckats? Vissa dagar bättre än andra. Jag har iallafall inte gett upp. Jag vet att det går över så småningom.

Till råga på allt, eller så kanske det är orsaken? I måndags kom Mr Mens på besök. För första gången sen i Juni! Jag trodde det var över nu? Naturligtvis med en mensvärk som skulle kompensera för uteblivna månader, störtblödningar som inga skydd i världen kan stoppa, uppblåst och svullen, illamående och kass mage. Så nu väntar jag mest på att det ska ta slut. Kanske världen vänder tillbaka på rätt köl igen då?

Vart sjutton tog energin vägen? För en vecka sedan hade jag skitroligt, designade kalender så jag fick skavsår på fingertopparna, massor med idéer och tog långa promenader i skogen med hundarna. Nu är jag totalt sopslut, ont överallt och går mest runt huset och rastar. Det är ju en förbaskad tur att jag har just dvärgpinschrar som älskar både låååånga dagar i skogen och hela dagar i sängen. Fulla av energi eller total avslappning.

Kom häng med mig här:

Det var ett tag sedan. Det var inte alls meningen att det skulle ta sån tid innan jag gjorde ett nytt inlägg, men jag drabbades av ”New Shiny Object Syndrome” en sväng. Så typiskt mig!

Full fokus – Noll fokus

Jag kom på en idé till en ny kalender och fastnade djupt insjunken i datorns förtrollade värld. InDesign, Powerpoint och ett par tusen Youtube videor…. Vaknar pigg som en lärka 4.30, redo att hinka en kanna kaffe och fortsätta. Däckar totalt slut 20.30.

Det är konstigt det där med koncentration och fokus. Antingen har jag 100% fokus eller ingen alls. Jag kan inte nyansera eller portionera ut min energi. Ferrari eller snigel. Problemet är att jag inte kan fokusera på mer än en sak åt gången. Jag glömmer allt annat, när jag får en sån där rolig idé. Jag måste sätta larm på telefonen för att komma ihåg att gå ut med hundarna, äta, gå på toa… Och då är jag inte ens hypo.

Fullt pådrag på jobbet

Jag kommer ihåg en gång när det blev fullt pådrag på jobbet en gång. Jag blev brutalt väckt ur min totala koncentration av smällande i ståldörren ner till mitt kontor, klampande i trappen och två väktare som kommer in och skrämmer slag på mig.

Det visade sig att klockan var över 21 och larmet hade slagits på, och eftersom jag var kvar gick larmet. Jag hade helt glömt bort tiden. Chefen var väl inte överlycklig direkt… Inte dotra heller, som undrade vart jag tagit vägen.

Våren är på väg

Hur är det med er? Jag känner av att våren är på väg. Å ena sidan är det underbart med varmare temperaturer och längre dagar, igår var det ju underbart ute! Å andra sidan… Jag blir väldigt ostabil så här i början av våren. Jag är Så. Jävla. Irriterad. hela tiden! Skitjobbigt!

Igår bäddade jag ner mig i soffan på eftermiddagen och stannade där tills det var dags för sängen. Idag är jag om möjligt ännu värre. Det är tur att jag lever själv, för jag fräser som en vildkatt åt allt och alla.

• Det är flytthelg och det kör bilar utanför hela tiden.
  
• Den förbannade bommen gnisslar 1 ggn i halvtimmen.
  
• Varenda unge är ute och leker. Cyklar och sladdar i gruset. Ramlar och gråter. Föräldrar som ropar. Allt sånt där som jag tycker är rätt trevligt på sommaren är en jävla pina just nu.
  
• Mina hundar löper och har förvandlats från gosiga tanter, till en kombo av trotsiga 3-åringar och tjuriga kärringar. Jag vill strypa dom var 5 min, ungefär.
  
• Varenda människa har tydligen vårkänslor och helgfeeling. Det smäller i porten, går i trappen, slås i bildörrar, startas bilar, körs fram och tillbaka ,slängs sopor i sophuset och det F Ö R B A N N A D E gruset! Jag blir galen på det där knastrande ljudet!

Det är totalt utmattande! Både ljudkänsligheten och att vara så arg hela tiden. Det är ju tur att jag har varit med några solvarv, jag vet att det går över så småningom. Det tar några veckor innan nivåerna jämnar ut sig, sen njuter jag av att våren är här. Receptet är att vara ute så mycket som möjligt, hur konstigt det än låter. Ju mer dagsljus och sol jag får, desto fortare vänjer jag mig. Dessutom mår jag bättre av att röra på mig. Det tar udden av irritationen.

Känner du av våren? Har du några tricks för att ta dig igenom det?

UPPDATERING 19.30

Grannen ringde och bjöd på tacos. Helt plötsligt känns världen helt okej igen.

Kom och häng med mig här

Riksförbundet Balans ordnar webinar

Hur vet man vad som orsakar bipolär sjukdom?

Professor Mikael Landén berättar om vad man hittills lärt sig om de ärftliga orsakerna till bipolär sjukdom.

Han kommer också att berätta om den just nu pågående studien SWEBIC II, fortsättningen på studien SWEBIC I som pågick mellan 2009-2013.
Du kan läsa mer om den här: https://swebicstudien.se

Hur funkar det?

Föreläsningen är gratis och hålls via Zoom.
Har du ingen aning om hur Zoom funkar? Ingen fara, du kommer att få mejl som förklarar hur du gör och som innehåller länken som du ska gå till.
Det enda du behöver är en dator, surfplatta eller mobil och en internetanslutning.
(Tänk på att drar rätt mycket data om du streamar via ditt mobila abonnemang)

Vill du förbereda dig lite finns en enkel guide här: https://onlineguiden.se/zoom
Pedagogiskt Perspektiv har bra info om hur de använder Zoom: https://www.pedagogisktperspektiv.se/webinar-vanliga-fragor

Anmälan

Föreläsningen är den 24 februari, kl 17:00.
Sista anmälningsdag är 22 februari!

Anmäl dig här: https://balansriks.se/gratis-forelasning-hur-vet-man-vad-som-orsakar-bipolar-sjukdom

Det här med att få en idé i skallen…..

Ibland är det en förbannelse att vara bipolär, ibland är det en välsignelse. Ibland är det bara…krångligt.

Börja blogga igen

Jag fick ju idén att börja blogga igen. På riktigt. Det vill säga, skaffa egen domän, sätta upp en hemsida och göra det ordentligt från början. Kanske, kanske till och med tjäna lite pengar på det (det har varit min dröm länge, att kunna tjäna pengar på det jag älskar, hjälpa folk och vara kreativ)

Fokus, bra eller dåligt?

Så var det det där med fokus…. Jag blir som en grävling, biter jag släpper jag inte taget. ( Vilket konstigt talesätt, gör grävlingar verkligen så?)
Jag har suttit hela dagarna, byggt hemsida, tweekat mallar, svurit, fastnat i detaljer. Fått tusen idéer, fastnat på youtube, kollat upp hur man gör än det ena och än det andra. Försöker göra allt på en gång och ingenting blir gjort. Fått backa och fokusera på ett steg i taget. Drömmer om websidor på nätterna. Kan inte sluta förrän jag känner att jag är klar.

Jag måste sätta larm på telefonen för att komma ihåg att gå ut med hundarna, laga mat, gå och lägga mig, ja allt annat än att sitta vid datorn.

Triggar mig att bli hypoman

Det här är det perfekta receptet för att bli hypoman. Jag vet det, ändå kan jag inte släppa taget. Det här med balans i livet är inte riktigt min grej.  Jag är så oändligt tacksam över att jag trots allt har jobbat ganska hårt på att lära mig mina triggers, att jag vet vad jag kan göra och inte göra, att jag faktiskt vet att det här är ett riskbeteende för mig. För tio år sedan hade jag kört på, inte fattat vad som hänt, snurrat till allt och sedan kraschlandat.

Handlingsplan

Idag har jag i alla fall lite koll. Även om jag ännu inte lyckats hitta den magiska balansen, så har jag några saker jag vet att jag måste göra för att ha en chans att förhindra att jag spinner iväg.

• Jag får inte gå upp klockan 4 och sätta mig vid datorn! Jag måste ligga i sängen till minst 7, vare sig jag kan sova eller inte. Kroppen behöver vilan, även om inte huvudet vill. Jag lyssnar på en ljudbok (glo på mobilen är absolut förbjudet, då sätter skallen igång), då kan jag dämpa de snurrande tankarna. En spännande deckare, på engelska, är min grej. Är det på engelska måste jag koncentrera mig lite för att hänga med och tankarna hinner inte fladdra iväg.
  
• Vissa saker måste göras innan jag får sätta mig vid datorn. Hundarna ska ut, golvet ska torkas av (vet ni hur mycket skit hundar drar in?), kaffet ska sättas på, riktiga kläder ska på (jo, jag har gått ut med hundarna i pyjamas. Ofta. Mina grannar vet exakt när jag har en depression! :D), och helst ska en tvättmaskin igång.
  
• Jag sätter larm på telefonen för att bryta. Annars skulle jag sitta vid datorn i 12 timmar i sträck. (Tack livet för att jag har hundar! Annars hade jag inte kommit utanför dörren alls.)
  
• Jag ser till att äta hyfsat bra mat på ungefär samma tider. Jag skulle lätt kunna leva på hemkörning, men det är ett big no-no. Dels har jag inte råd, dels behöver jag både rutinen att laga maten och nyttigare mat.
  
• Jag går och lägger mig samma tid varje kväll, vare sig det är tisdag eller lördag. Klockan 22 ska jag ligga i sängen vare sig jag är trött eller inte. Ljudboken är återigen räddningen.
  Det här faktiskt det absolut viktigaste för mig. Det är så himla lätt att stanna uppe hela natten, jag är ju inte trött!
  Oh, alla dessa nätter jag har dygnat… Jag får så mycket idéer, det är så mysigt, alla tankar, all kreativitet! Jag har skrivit mina bästa texter, målat mina bästa tavlor, haft allra roligast klockan 3 på natten. Jag saknar det, helt klart, men tycker inte längre att det är värt det. Bakslagen. De oundvikliga depressionerna som kommer som ett brev på posten.

Varit lite frånvarande

Hur eller hur….

Det här är förklaringen till att jag är lite tyst. Både på nätet och i verkliga livet. Totalt fokus på roliga, och vansinnig frustrerande, grejer. Snart, snart…..

Snart lanserar jag den nya hemsidan.

Den här bloggen kommer finnas kvar. Vissa inlägg kommer jag att uppdatera och flytta med, annat får stanna eftersom det inte är aktuellt längre. Jag har lite roliga saker som jag tänkte att vi skulle göra ihop, lite nytt att dela med mig av och en och annan freebie.

Ses snart!

Kom och häng med mig här: