Hur hanterar man sorg när man är bipolär? Det är så klart en hemsk och jobbig upplevelse för vem som helst, men vi riskerar dessutom att bli sjuka av det. Jag har ingen lösning, men så här har jag gjort den senaste veckan.

Hantera sorg som bipolär

Det blev inget blogginlägg förra veckan. Min ena hund, dvärgpinchern Vildros 14 år, blev sjuk och det hela slutade med att jag var tvungen att ta bort henne. Jag trodde att jag var väl förberedd, hon var ändå 14 år, nästan helt döv och förmodligen lite dement också. Jag har känt senaste året att det snart är dags och att varje dag har varit en bonus. Jag har tillbringat året med att säga farväl, ge extra mycket egentid, gos, godis, bus och gjort alla de saker jag vet att hon älskar, ändå kom det som ett slag i magen när det väl hände.

Förutom de ”vanliga” sakerna , gråtit floder, tittat på foton, inte orkat plocka undan hennes saker, så kände jag att jag sakta gled neråt i humöret. Känslorna började vända från att vara väldigt ledsen till att vara mer likgiltig och apatisk, och för mig är det ett tecken på att en depression är på väg. Hela jag är ett likgiltigt ryck på axlarna och ”har ingen lust”. Jag var inte ens speciellt ledsen längre, mer avstängd. Jag var bara trött, så oändligt trött. Jag är ju livrädd för att hamna i en sån där lång, djup depression igen, jag vete fan om jag överlever en till.

Så här gjorde jag

Så hur gjorde jag då? Jag gjorde en plan, ett litet schema.

Vi åkte akut till djursjukhuset på onsdag eftermiddag, dagen innan Kristi Himmelsfärd, så hela torsdagen sov jag. Helt förståeligt. Fredagen grät jag mest. På lördan kände jag mig helt avtrubbad och började känna att det här inte funkade, men jag sov mest eftersom jag fortfarande var helt slut. På söndag gjorde jag en plan för hur jag skulle hantera det här.

Vila

Jag har ju, förutom bipolär sjukdom, även fibromyalgi. Det gör det hela lite knepigt, för när jag egentligen skulle behöva aktivera mig för bippons skull, pallar inte kroppen. Så. Jag gav mig själv tillåtelse att vila, MEN inte i sängen. Jag laddade upp med filmer och serier, trocadero zero och ost och kex. Tack och lov har jag ju matlådor i frysen, så det var bara att värma. Jag gav mig själv lov att skita i disk, tvätt, städ, rubbet, fram till och med tisdag. 3 dagar av bara vila, och jag får INTE ge mig själv dåligt samvete för det.

Aktivera mig

På onsdagen var det dags att börja aktivera mig. Kan ju säga att jag verkligen inte hade lust alls. Hela jag skrek ”Jag vill inte, ge mig en koja att gömma mig i!”. Men jag VET att jag absolut inte får fastna i det där. Så det var bara att bita ihop och gå igenom rörelserna.

Jag valde ut en intressant odlingspodd att lyssna på. Det är ju den tiden på året och jag har lite planer för altanen, så det är ett ämne som verkligen roar mig. I vanliga fall. På med hörlurar och fram med skurhinken, nu måste golven skuras! Jag har ju faktiskt 3 hundar till och golven blir fortfarande skitiga när vi springer ut och in. Det där första avsnittet fick jag lyssna på tre gånger innan jag lyckades fokusera på vad de sa! Min skalle hade fullt upp med att beklaga sig över hur jobbigt allt var, hur tråkigt allt är, hur kass livet är i största allmänhet och kan vi inte bara skita i det här och lägga oss i soffan istället? Golven kommer ju ändå bli lika skitiga imorrn igen. TYST! Svarar jag, jag vill faktiskt höra det här!

Sakta men säkert började det sippra in små godbitar av information. Oh, jaha! Rödbetor. Det är gott. Så kan man göra. Till slut var jag ganska uppslukad av podden och diskade av bara farten. Att jag var helt slut efteråt och faktiskt tillbringade resten av dagen på soffan gör ingenting, jag hade gjort det jag bestämt att jag skulle göra, nått mitt mål och fick lov att vila sen.

Fortsätta med krisplanen

Jag har ju min krisplan för depressioner. Nu när jag tagit första steget är det bara att fortsätta med den.

• Gå upp samma tid varje morgon
• Ta på riktiga kläder
• Borsta tänderna
• Skura golven
• Göra en daglig syssla som måste göras
• Äta riktig mat
• Gå och lägga mig samma tid varje kväll

Du kan läsa mer om min krisplan här: https://denbipolararesan.se/6-rutiner-hantera-bipolar-depression/

Hur mår jag nu?

När jag skriver det här är det fredag och jag kan känna att det har vänt. Jag är inte lika trött längre. I början där kändes det som att jag kunde somna stående. Jag har till och med börjat ta tag i min oh så försummade altan, även om det går sakta. Jag behöver inte tjata på mig själv i tre timmar för att få något gjort. Det går lite sakta, jag får mina gråtattacker, jag behöver vila mer än vanligt, men det känns mer ”normalt” nu.

Ständigt hungrig?

Jag har en fråga till er. De där första 4-5 dagarna var jag sååå hungrig! Precis hela tiden! Inte godissugen eller så, utan bara vrålhungrig, som man är efter att man varit en helt dag på sjön eller varit väldigt aktiv. Det var precis som att kroppen spenderade enormt mycket energi, trots att jag bara låg i soffan. Har ni varit med om det?

Jag har hört/läst nånstans att när man anstränger sig väldigt mycket mentalt, t ex vid en tenta, förbrukar man egentligen en stor mängd kalorier trots att man inte rör sig. Är det så? Släng gärna iväg en kommentar, för jag blev såå nyfiken på det här.

Kom och häng med mig här:

Hur funkar det för er när våren kommer?

Det verkar vara väldigt vanligt med skov på våren, när man har bipolär sjukdom, både vad jag ser på social medier och vad jag läst mig till. Jag antar att det har med förändringarna i dagslängd och att det blir ljusare igen att göra.

Jag har varit lite svajig. Inte så att jag kan säga att det är ett skov, men jag har fått jobba lite hårdare på att hålla mig i schack. Jag har ingen energi, känner mig allmänt stressad, sover sämre, har mer ångest än vanligt. Samtidigt har jag massor med idéer, tycker saker är skitkul och längtar tills jag får gå upp på morgonen. Men det är inte tillräckligt besvärande för att kallas ett skov, tror jag, bara en lätt liten varning, så där.

Det här med ångest

Från ingenstans började tankar på hur misslyckad och värdelös jag är snurra. Ful, fet, onödig, fattig, fula kläder, fult hem, ja ni vet allt det där elaka man säger till sig själv.

En kommentar en halvbekant sa en gång för över 10 år sedan fastnade i en loop: att jag inte hade åstadkommit någonting i livet, medan han däremot var superlyckad med bra jobb, hög lön, med bra bil, en hobbybil, motorcykel, resor, pengar. Materiellt sätt väldigt lyckad. Medan jag inte har några materiella framgångar att skryta om.

Vid det tillfället skrattade jag bara. Jag värderar inte framgång i materiella värden och har aldrig gjort. För mig är mjuka värden betydligt viktigare än hårda värden. Jag har gjort karriär. Jag har haft höga positioner inom mitt område, det har bara inte genererat en hög lön.

Tyvärr är det såna här kommentarer eller händelser som min hjärna plockar fram när ångesten knackar på. En elak kommentar från någon i högstadiet. Någon gång man blev orättvist anklagad för något för tjugo år sedan. Den där gången någon trängde sig i kön för tre år sedan. Totalt ovidkommande saker som överspelade för länge sedan.

Gör en Lista

När de här tankarna kommer brukar jag sätta mig och skriva ner allt jag har åstadkommit i mitt liv. Allt från små privata saker, till de stora prestationerna i mitt yrkesliv. Roliga saker jag har gjort. Människor jag har mött, påverkat, hjälpt. Svårigheter jag har överlevt och tagit mig igenom. Jag har åstadkommit massor i mitt liv! Jag åstadkommer fortfarande massor!

Jag har en hel lista med saker att vara stolt över.

Lite senare…

Jag blev bjuden på promenad i solen och en glass av min 4-åriga kompis och hennes mamma. Tänk vad lite som behövs för att det ska kännas bättre igen.

Kom och häng med mig här:

Nä, jag skämtar faktiskt inte.
Du kan såklart inte planera in NÄR du ska ha dem, men du kan planera HUR du ska ha dem. Eller snarare, hur du ska hantera dem.
Göra en handlingsplan för depressioner.

Du kommer att bli sjuk igen

Nackdelen med Bipolär Sjukdom är att du hela tiden vet att så småningom kommer du bli sjuk igen. Vad du än gör kommer det att komma en episod. Den kan vara mild eller svår, den kan komma imorgon eller om tio år, men den kommer att komma. Det gör att tillvaron kan kännas ganska otrygg. Man är hela tiden på sin vakt. Är jag för glad? Är jag för låg? Är jag irriterad på grund av bippon eller är en hen helt enkelt bara en skitstövel?

Fördelen med Bipolär Sjukdom är att du vet att du kommer bli sjuk igen. Det är oundvikligt. För vissa kan det gå år emellan episoderna, för andra bara veckor. Hur just din sjukdomsbild än ser ut, har du stabila perioder. Det är då du ska planera och göra en handlingsplan.

1. Lär dig dina triggers!

Det allra första du behöver göra är att lära dig dina triggers.

• Vad stressar dig?
• Vad får du ångest av?
• Vad får dig att må sämre?
• Ser du några mönster i dina episoder?

För att upptäcka det behöver du en Humörkarta eller stämningsdagbok.

Du kan läsa mer om det, och ladda ner en gratis Humörkarta här: https://denbipolararesan.se/6-anledningar-stamningsdagbok/

2. Skriv ner dina symtom

Skriv ner alla symtom du upplever när du blir deprimerad.

• Vilka tankar dyker upp i huvudet?
• Hur känns det fysiskt i kroppen?
• Är du mer lättirriterad?
• Hur fungerar sömnen?

Ta gärna hjälp av anhöriga och vänner. Ofta ser de saker som vi inte märker själva.
(Faktum är att vårt utseende förändras, speciellt ögonen. Prova att ta en selfie när du är frisk, deprimerad och manisk, så kommer du se skillnad. Inte bara för att vi kanske klär upp oss, sminkar oss, fixar håret, osv, utan själva spänsten i huden och formen på ögonen. När man väl upptäckt signalerna är det ganska fascinerande.)

Vilka är dina största svårigheter när du blir deprimerad?

Det här varierar väldigt mycket från person till person, så jag kan bara berätta utifrån mig själv.

Mitt absolut största problem är att jag gömmer mig i sängen. Sömn är min flyktväg och har alltid varit. Jag försätter mig i nån slags dvala och kan ligga där dygn i sträck. Det är min första rektion när livet blir för jobbigt, att sova. Det är det jag måste kämpa allra hårdast med när jag blir deprimerad, att ta mig upp ur sängen. Därför koncentrerar jag min handlingsplan runt det.

För dig kan det vara något helt annat.

3. Sänk kraven!

Vi har enormt stora krav på oss själva, ofta större än vad omgivningen har.

Vi ska ha bra betyg i skolan, ha ett rikt socialt liv, se bra ut, ha de rätta kläderna, en bra karriär, pengar, resa och ett instagram-värdigt hem. Dessutom ska vi äta hälsosamt, träna och ha välartade, lyckade A-barn som inte är mobbade. Utöver det ska vi källsortera, handla närproducerat och rädda jorden inom tio år. Vi måste dessutom visa upp det på insta, fb, snapchat och allra helst ha en YouTube-kanal som hobby, som vi borde kunna leva på inom max ett år, så vi kan säga upp oss från jobbet, bli en influencer, leva Vanlife och vara friiiiiiiia! Att inte fler människor sitter inlåsta är ett under.

Okej, det där var väl aningen ironiskt och cyniskt, men faktum är att kraven är väldigt hårda idag, jämfört med, säg, 50 år sedan? Jag skyller en stor del av det på social medier. Jag blir gräsligt stressad av det. Dels för att jag hittar tusen saker jag skulle vilja göra/prova/se/uppleva, som jag inte tänkt på innan, men också för att jag själv känner mig sååå misslyckad.

”Hon var en slob och en horder, men genom de där 4 enkla knepen lyckades hon förvandla hela sitt hem.”
Jag lyckas hålla ordning i en månad, sen kommer nästa depression och allt är kört igen.

”Titta vilket instagram-värdigt hem vi har, där allt står på sin plats, jag har gjort en supervacker taklampa av antika klädhängare och har absolut inga leksaker framme.”
Jag har varit sjukskriven i 9 år, bor i en nedgången gammal lägenhet och har absolut inga pengar att fixa hemma för.

”Titta, vi har grillkväll hos grannarna, bara lite enkelt sådär, typ 50 pers, och Pelle, Kalle, och Oscar svängde ihop lite oxfilé och hemodlad potatissallad.”
Jag har precis haft en svår depression, stängt av telefonen, har inga vänner kvar, tröstshoppat för alldeles för mycket och kommer inte ha råd med oxfilé de närmaste tio åren.

Känner ni igen det?
Ibland fullkomligt hatar jag sociala medier. För att inte tala om att vuxenmobbingen har gått fullkomligt bananas.

Vänta lite….. Det här spårade ur totalt…

3. Sänk kraven! (nytt försök)

Vad jag skulle säga var…..

Acceptera att du är sjuk. Just nu är du sjuk. Du kommer att bli frisk, men just nu är du inte det. Ingen, inte ens du själv, skulle kräva att du gjorde allt du brukar om du hade magsjuka, eller hur?

Det är helt ok att korta ner Att-Göra-listan rejält när man är sjuk.

Här kan du se hur min Depression-lista ser ut: https://denbipolararesan.se/att-leva-med-bipolar-sjukdom-nu-ar-jag-trott-pa-det-har

4. Bestäm när du ska söka hjälp och vem du ska kontakta

Bipolär Depression kan vara farligt. Riktigt livsfarligt. Att få sucida tankar tillhör sjukdomen och är ett av de vanligaste symtomen på en svår bipolär depression. Även en person, som i stabilt tillstånd aldrig någonsin skulle vilja ta livet av sig, kan få suicida tankar under en depressiv episod.

Jag kan bara se till mig själv. Om det enbart var upp till mig, om jag själv skulle bestämma om det var dags att söka hjälp, skulle jag aldrig göra det. Jag kan inte lämna det beslutet till mitt sjuka jag. Det måste redan vara klart och bestämt innan jag blir sjuk.

Jag har nedskrivet i min planner, när jag har tillbringat mer än en vecka i sängen måste jag använda min Depressions-lista. Om jag inte har känt någon förbättring inom två veckor ska jag ringa min sköterska på psyk. Jag ska tala om för mina boendestödjare hur jag mår, så att de vet och kan hjälpa mig följa min handlingsplan.

Nu har inte jag akuta suicidtankar, och har aldrig haft det, tack och lov, därför kan jag vänta lite innan jag kontaktar någon. Om du har suicida tankar, kanske du behöver kontakta din person mycket tidigare.

5. Prata med din arbetsgivare

I den bästa av världar har du ett sånt förtroende för din arbetsgivare att hen vet om din sjukdom. Gör upp en plan för vad ni ska göra när du blir sjuk. Vem tar över dina arbetsuppgifter? Hur ska du lämna över? Hur gör ni när du ska komma tillbaka till arbetet? Hur ofta vill du bli kontaktad? Om du får telefonfobi när du blir sjuk kanske du kan få meddela arbetet via mejl istället?

Jag vet att det är många ställen där man inte kan/vågar tala om att man har bipolär sjukdom, men om du känner att du kan göra det så är det väldigt bra att göra. Om inte, gör en plan för dig själv.

6. Förbered mat

Det här låter kanske helknäppt, men jag försöker alltid ha färdiglagad mat i frysen så det räcker minst en vecka. Det gör jag såklart inte bara för att ha när jag blir sjuk, men det är ju såååå smidigt! Jag har gjort det i många år och har upptäckt vilken livräddare det är när jag blir dålig. Hur många gånger har jag inte stått och tittat på disken/spisen och istället plockat upp telefonen och beställt en pizza? Ta sig igenom berget av disk (som jag inte orkat ta tag i), för att kunna laga mat och sedan behöva diska allting igen är totalt övermäktigt.

Att köra in en portion mat i micron och äta direkt ur lådan däremot…..

Dels lagar jag alltid enorma mängder när jag gör köttfärssås, lasange, gryta, soppa och liknande mat, och fryser in i portioner. Dels har jag en Instant Pot (en elektrisk multikokare), vilket är den bästa uppfinningen någonsin.

Här hittar du den jag har, men det finns fler märken i Sverige nu.
https://www.tretti.se/hushall/koksapparat/ovriga-koksapparater/product/instant-pot-duo-8-7in1-8-0l (ingen affiliate, bara tips)

 Jag gör så kallade Freezer Meals och stoppar i frysen. (Googla!) Dvs, du hackar, fräser, blandar, förbereder allt, stoppar i en fryspåse, fryser in och sen stoppar du allt i pottan (otinat), trycker på en knapp och så har du färdig mat om en timme. Du kan göra likadant med en slowcooker, lergryta, gryta i ugnen eller långkok på spisen, det kräver bara lite mer tid och planering. Överlag är Freezer Meals något att kolla upp vare sig man är sjuk eller inte. Jag menar, vem vill inte ha supergod mat på jättekort tid när man jobbar, har barn, aktiviteter och tusen andra saker att göra? Stå och laga mat i tre timmar kan man ju göra på helgen, eller hur?

7. Din hjärna ljuger

Om jag ska välja en enda sak som har hjälpt mig allra mest, så är det när någon sa till mig att min hjärna ljuger. Alla de elaka orden om hur värdelös och misslyckad jag är, hur meningslöst allt är, hur alla tycker jag är skitjobbig och jättetråkig, det är inte på riktigt. Det är ett bipolärt symtom på depression. Det har ingen förankring i verkligheten. Det är något som bara kommer, ungefär som att aggressivitet kan vara ett tecken på att en diabetiker har för högt eller lågt blodsocker.

Efter att jag fick höra det insåg jag att jag, när jag är frisk, inte alls tycker att jag är värdelös. Jag känner mig inte alls misslyckad. Det gör jag bara under depressioner.

Numer ser jag på de tankarna som en radiokanal som slås på när jag blir sjuk. De finns där, är rätt olidliga att lyssna på dygnet runt (tänk dödsmetal på högsta volym i tortyr-sammanhang) och är totalt utmattande. Det går inte att stänga av, men jag kan välja om jag ska lyssna på det eller inte.
Det låter som om det är så enkelt att strunta i det, det är det absolut inte. Det har varit perioder när jag gått omkring och muttrat Håll Käften för mig själv timmar i sträck…. Inte konstigt att man inte vill vistas bland folk! Men det hjälper. Vetskapen om att det inte är jag utan ett symtom hjälper enormt mycket.

Har du en handlingsplan för när du blir sjuk?

Kom och häng med mig här:

>/div>

]]> https://denbipolararesan.se/6-steg-for-att-planera-dina-depressioner/feed/ 0 1709 https://denbipolararesan.se/6-rutiner-hantera-bipolar-depression/ https://denbipolararesan.se/6-rutiner-hantera-bipolar-depression/#respond Mon, 08 Mar 2021 06:00:00 +0000 https://denbipolararesan.se/?p=1668

Nu har jag haft en bipolär depression i över en vecka. Jag är trött på det, så infernaliskt trött på det. Dags att göra något åt den här depressionen.

Så här funkar mina depressioner

Det är ungefär så här jag funkar, så här mina depressioner funkar. Allra oftast smyger sig mina depressioner på mig, utan att jag riktigt märker det. Inte alltid, ibland slår de till från en dag till en annan, men oftast. Jag är på lite dåligt humör, eller är lite extra trött och håglös, men alla har ju dåliga dagar ibland. Det är svårt att se om det bara är en dålig dag, eller om det är en depression på g. Det kan ta ett par dagar innan jag kan avgöra vad som är vad. Under den tiden hinner jag tappa mina rutiner, hinner gräva ner mig i sängen, intala mig själv att det är fibron, att jag överansträngt mig och behöver vila ifatt.

Det brukar ta en vecka eller så, sen blir jag arg. Eller arg….inte den där krypande irritationen/ilskan jag brukar prata om, utan mer den där ”Nu är det nog”-ilskan. Sätta-ner-foten-ilskan. ”Varför går du på det här varje gång”-ilskan. Den är rätt skön, faktiskt. Motiverande. För jag har ju verktygen! Jag VET vad jag behöver göra för att bli bättre igen.

Rutiner, rutiner, rutiner

Jag, som alla andra, har ju mina dagliga rutiner, mina att-göra-listor. Ni vet, diska, tvätta, handla, laga mat, städa, allt det där man gör varje dag. När jag blir deprimerad funkar inte det. Det blir för mycket, jag får ångest och blir handlingsförlamad, vet inte var jag ska börja och blir sittande istället. Min första reaktion är att gömma mig i sängen, med fördragna gardiner och en ljudbok för att stänga ute världen. Hade jag inte haft hundarna hade jag legat där dygnet runt.

Jag har en speciell lista med rutiner, som jag bara använder vid depressioner. Den innehåller bara 6 saker, med 1 bonus som jag lägger till när jag börjar bli lite bättre, efter ett par dagar eller så.

Rutiner för Depression

• Gå upp ur sängen samma tid varje dag.
  För mig är sömnen livsviktig. Både att få den vila jag behöver, men också att inte spendera dagen i sängen. Att hålla tiden och inte rucka på den för mycket. Tyvärr mår jag som allra bäst när jag håller samma tid varje dag, vardag som helg, vilket kan vara skittråkigt.
   
• Klä på riktiga kläder.
  Jag mår mycket bättre när jag klär på mig riktiga kläder. När inte dagarna och nätterna flyter ihop. Det är helt ok med mysisar och en sliten tröja, men det får INTE vara samma kläder jag sover i.
   
• Borsta tänderna.
  Av någon anledning, som jag ännu inte kommit på, faller alltid just hygienen när jag mår dåligt. Att gå utan dusch ett par dagar är väl förlåtligt, men tänderna är viktiga. Dessutom bidrar det till den här markeringen mellan dag och natt, vilket hjälper till.
   
• Skura golven.
  Jag är lite fanatisk när det gäller golven. Boende på bottenvåningen, med 4 hundar, blir mina golv extremt skitiga på en gång. Skitiga golv är, för mig, värre än ett berg med disk, jag får enorm ångest av det. Alltså ingår golven i min måste-lista.

• Ät riktig mat.
  Det här med mat…. Det är ett svårt kapitel. Antingen har man ingen matlust alls, eller så tröstäter man allt onyttigt man kommer åt. Jag har definitivt ingen lust allt laga mat, eller diska. Samtidigt vet jag ju att slarvar jag med maten mår jag ännu sämre. Det är så enormt viktigt att få i sig det man behöver och min ekonomi tillåter definitivt inte att beställa mat varje dag. Jag har ett gäng knep för det, som jag ska berätta mer om någon gång.
   
• Gå och lägg dig samma tid varje kväll.
  Precis som på morgnarna, går jag och lägger mig samma tid varje dag, vardag som helg, vare sig jag är trött eller inte. Det är klart att jag gör undantag ibland, men inte varje helg och inte när jag är sjuk. Det händer att jag ligger vaken och inte alls kan sova, men jag ligger i sängen iaf. Min lösning är ljudböcker. En riktigt bra ljudbok, som både hindrar tankarna från att snurra iväg och gör att jag inte blir rastlös, är min grej. Andra kanske sätter på en film, läser en bok eller lyssnar på musik. Ha i åtanke bara att ljuset från en mobilskärm kan förvärra problemet med att somna.
   
• Bonus: Gör en syssla som behöver göras.
  Om jag följer listan ovan har jag lov att vara nöjd med dagen. Det är gott nog och jag har faktiskt varit riktigt duktig. Det är ok om resten av dagen spenderas i soffan. När jag börjar bli lite bättre är det dock dags att öka takten lite. Det kan variera hur lång tid det tar innan jag kommer dit, ibland bara ett par dagar, ibland nån vecka. Ibland gör jag en sak till, diskar, tvättar, duschar, etc., ibland gör jag ett par till av bara farten.

Jag vill poängtera att eftersom jag har mina hundar kommer jag alltid ut 4-5 gånger varje dag, oavsett hur jag mår eller vad det är för väder. Ibland är vi ute i flera timmar, ibland blir det bara en vända runt huset. Hade jag inte haft hundarna, hade jag absolut haft det på min lista. Jag har väldigt lätt för att isolera mig och hade jag inte varit tvungen hade jag aldrig gått utanför dörren. Till sist blir det ångestfyllt att bara öppna dörren. Om det så bara är att gå till brevlådan/sophuset/runt huset/till grinden, hade jag absolut haft som krav att gå utomhus varje dag.

Bra att veta

En annan sak som är viktig att veta i sammanhanget. Jag har, förutom bipolär sjukdom, även fibromyalgi. Jag måste hela tiden väga in det. Om jag gör för mycket får jag bakslag i form av utmattning, värk och kan lätt bli sängliggande på grund av det. Vilket i sin tur gör att jag fastnar i sängen och får börja om igen. Det gör det hela lite mer komplicerat. Jag måste planera hur mycket jag kan göra under en dag, och i vilken ordning. Det bidrar såklart till ångesten, handlingsförlamningen och att inte veta var jag ska börja och vad jag ska prioritera.

Det här är mitt sätt att hantera depressioner. Det är något som har vuxit fram under många år och som jag vet funkar för mig. Lite av Fake it ´til you Make it. Det är skitmotigt och supertråkigt, jag har noll motivation och lust att göra det, men när jag gjort det tusen gånger på raken börjar det kännas naturligt och okej. Då brukar depressionen släppa greppet, åtminstone så det blir hanterbart.

Hur gör du för att hantera depressioner? Har du någon speciell strategi?

Det var ett tag sedan. Det var inte alls meningen att det skulle ta sån tid innan jag gjorde ett nytt inlägg, men jag drabbades av ”New Shiny Object Syndrome” en sväng. Så typiskt mig!

Full fokus – Noll fokus

Jag kom på en idé till en ny kalender och fastnade djupt insjunken i datorns förtrollade värld. InDesign, Powerpoint och ett par tusen Youtube videor…. Vaknar pigg som en lärka 4.30, redo att hinka en kanna kaffe och fortsätta. Däckar totalt slut 20.30.

Det är konstigt det där med koncentration och fokus. Antingen har jag 100% fokus eller ingen alls. Jag kan inte nyansera eller portionera ut min energi. Ferrari eller snigel. Problemet är att jag inte kan fokusera på mer än en sak åt gången. Jag glömmer allt annat, när jag får en sån där rolig idé. Jag måste sätta larm på telefonen för att komma ihåg att gå ut med hundarna, äta, gå på toa… Och då är jag inte ens hypo.

Fullt pådrag på jobbet

Jag kommer ihåg en gång när det blev fullt pådrag på jobbet en gång. Jag blev brutalt väckt ur min totala koncentration av smällande i ståldörren ner till mitt kontor, klampande i trappen och två väktare som kommer in och skrämmer slag på mig.

Det visade sig att klockan var över 21 och larmet hade slagits på, och eftersom jag var kvar gick larmet. Jag hade helt glömt bort tiden. Chefen var väl inte överlycklig direkt… Inte dotra heller, som undrade vart jag tagit vägen.

Våren är på väg

Hur är det med er? Jag känner av att våren är på väg. Å ena sidan är det underbart med varmare temperaturer och längre dagar, igår var det ju underbart ute! Å andra sidan… Jag blir väldigt ostabil så här i början av våren. Jag är Så. Jävla. Irriterad. hela tiden! Skitjobbigt!

Igår bäddade jag ner mig i soffan på eftermiddagen och stannade där tills det var dags för sängen. Idag är jag om möjligt ännu värre. Det är tur att jag lever själv, för jag fräser som en vildkatt åt allt och alla.

• Det är flytthelg och det kör bilar utanför hela tiden.
  
• Den förbannade bommen gnisslar 1 ggn i halvtimmen.
  
• Varenda unge är ute och leker. Cyklar och sladdar i gruset. Ramlar och gråter. Föräldrar som ropar. Allt sånt där som jag tycker är rätt trevligt på sommaren är en jävla pina just nu.
  
• Mina hundar löper och har förvandlats från gosiga tanter, till en kombo av trotsiga 3-åringar och tjuriga kärringar. Jag vill strypa dom var 5 min, ungefär.
  
• Varenda människa har tydligen vårkänslor och helgfeeling. Det smäller i porten, går i trappen, slås i bildörrar, startas bilar, körs fram och tillbaka ,slängs sopor i sophuset och det F Ö R B A N N A D E gruset! Jag blir galen på det där knastrande ljudet!

Det är totalt utmattande! Både ljudkänsligheten och att vara så arg hela tiden. Det är ju tur att jag har varit med några solvarv, jag vet att det går över så småningom. Det tar några veckor innan nivåerna jämnar ut sig, sen njuter jag av att våren är här. Receptet är att vara ute så mycket som möjligt, hur konstigt det än låter. Ju mer dagsljus och sol jag får, desto fortare vänjer jag mig. Dessutom mår jag bättre av att röra på mig. Det tar udden av irritationen.

Känner du av våren? Har du några tricks för att ta dig igenom det?

UPPDATERING 19.30

Grannen ringde och bjöd på tacos. Helt plötsligt känns världen helt okej igen.

Kom och häng med mig här

Det viktigaste verktyget för att lära sig att leva med bipolär sjukdom är en stämningsdagbok, för att upptäcka mönster, triggers och skapa bättre rutiner. Det gör det lättare att se om din medicin fungerar och är bra att ta med till sin läkare.

Vad är en stämningsdagbok?

En stämningsdagbok är en plats där du skriver ner dagens humör, om du gjort något speciellt, vilka mediciner du tagit och annat som är viktigt för just dig.

Du kan använda en vanlig almanacka, en dedikerad anteckningsbok eller någon av de appar som finns. Jag tycker att det är bra att ha en så kallad tracker, då får man en visuell bild över hur hur humöret har svängt under månaden.

Varför ska jag ha en stämningsdagbok?

Här de 6 viktigaste orsakerna till varför du ska ha en stämningsdagbok:

1. Läkarbesök

Jag vet inte hur det är med dig, men jag har svårt att minnas hur jag har mått. Under depressioner försvinner tiden i en dimma och under hypomani rusar tankarna så fort. Jag har svårt att komma ihåg hur lång tid en episod varat, när den började och om det var något speciellt som triggade den. Har jag min humörkarta, med anteckningar, med mig är det betydligt lättare att berätta hur jag har mått. Jag brukar helt enkelt kopiera den och ge till min läkare, då behöver jag inte ens försöka komma på vad jag ska säga.

Läs mer om att förbereda sig inför läkarbesök här.

2. Mediciner

Om man ska ha en chans att se om ens mediciner funkar som de ska, måste man ju ha något att jämföra med. Är det någon skillnad mot innan? Går det längre tid mellan episoderna? Är humörsvängningarna mildare eller kraftigare? Det här är speciellt viktigt när man byter eller sätter in en ny medicin.

3. Anhöriga

Det kan vara svårt att prata med sina nära och kära om hur man mår. Hur ska man förklara skillnaden på att vara helt normalt arg på sin sambo och att ha en blandad episod, för någon som inte själv är bipolär? På samma sätt kan det vara enormt svårt att få sin bipolära partner att inse att det nog är en episod på gång, speciellt när man är manisk. Man mår ju sååå bra! Har man för vana att göra en daglig check är det mycket lättare att se vad som händer.

4. Säsong och väder

Jag är extremt väderkänslig. Det har till stor del med fibromyalgin att göra, lågtryck och gråväder är rena döden. Men faktum är att det är väldigt vanligt att man reagerar på årstidsväxlingar när man har bipolär sjukdom. Många blir maniska på våren, när ljuset kommer tillbaka, och blir deprimerade på hösten/vintern.

Jag hade en kompis som reagerade på att jag alltid var deprimerad på sommaren. Hon hade reagerat på att jag tre år i rad hade varit låg runt midsommar. När jag gick igenom mina humörkartor insåg jag att jag nästan alltid hade varit manisk nånstans runt april/maj, med efterföljande krasch på försommaren.

5. Triggers

Att veta vad som påverkar en och som kan trigga igång en episod är jätteviktigt, så att man kan göra nödvändiga förändringar i sin vardag. När man har en stämningsdagbok är det betydligt lättare att se mönster och vad som triggar en. Stress är ju aldrig bra, men jag kan hantera stress alldeles utmärkt i vissa situationer, medan jag inte klarar det alls i andra. Förändringar i min sömnrytm är både en trigger och en varningssignal för mig. Jag fixar att vara uppe sent nån kväll då och då, men blir det många dagar i rad kan det trigga igång både depressioner och manier. Ibland märker jag att jag glömmer bort att gå och lägga mig, eller att det gradvis blir senare och senare. Det brukar vara ett tidigt tecken på att jag är på väg att bli hypo. Sommar- och vintertid är en mardröm för mig. Jag har, förutom humörkartan, en sömnkarta så jag ser om det förändras något.

6. Rutiner

Tack vare att jag har använt min humörkarta i så många år, har jag upptäckt vissa mönster. Sömnen är viktig, jag blir alltid hypo på våren, jag måste förbereda mig på tidsomställningarna, jag har olika att göra-listor beroende på om jag är stabil, hypo eller deprimerad, osv. Nu går det ju inte att förhindra humörsvängningar som bipolär, lika lite som det går att förhindra att det regnar, men ofta lyckas jag mildra och till och med förkorta episoderna. Jag ställer inte till det lika mycket när jag är hypo längre, för jag hinner upptäcka att jag är hypo i tid. Blir jag deprimerad lyckas jag oftast få fatt i mig själv, innan jag fastnar i sängen.

Om jag inte hade haft min Humörkarta?

I slutet av 2016 hamnade jag i den värsta depression jag någonsin haft. Jag skulle prova en ny medicin, samtidigt som jag skulle börja arbetsträna. Det gick inte alls. Jag sjönk gradvis neråt och till sist kom jag knappt ur sängen. Där har jag varit förut, men skillnaden den här gången var att det aldrig gick över. Den här depressionen höll i sig i över två år! Det var inte förrän våren 2019 jag kände att det började släppa. Sen tog det nästan ett år att komma på fötter igen, tillbaka till där jag faktiskt känner att det är kul att leva igen.

Om jag inte hade haft rutiner på plats, så jag tog mig upp ur sängen och gjorde det absolut nödvändigaste, vet jag inte om jag nånsin tagit mig ur den. Eller hur mitt liv sett ut när jag väl ”vaknade” igen. Som det var nu var det mest… skitigt. Visserligen hade jag torkat golven och diskat, tvättat någon maskin tvätt då och då, men resten? Jag hade inte dammat, torkat en enda list eller kökslucka. Med fyra hundar och en katt. Ni som har husdjur vet…. Det räcker med att katten stryker sig mot dörrkarmen, efter ett par veckor är karmen alldeles grå. Föreställ er hur det såg ut efter 2,5 år. Dessutom bor jag på nedre botten, i ett spindelparadis. Jag säger bara spindelväv…..

Förmodligen är det därför det tog sån lång tid att återhämta sig. Jag var fysiskt totalt utmattad, även om huvudet började funka igen, och hade ett enormt städprojekt framför mig. Det var ju inte så lätt att hålla humöret uppe när det såg ut som om man bodde i ett ödehus.
MEN. Städningen var det största problemet. Jag hade inga obetalda räkningar. Inga myndigheter som jagade mig. Djuren hade fått sitt. Jag hade sett till att sköta mat och mediciner. Allt tack vare att jag hade rutiner på plats, vilket jag aldrig hade haft om jag inte börjat med min humörkarta då för så länge sedan.

Den Bipolära Resans Humörkarta

Ladda ner den nu och börja använda den idag!

Kom och häng med mig här:

Det här med att få en idé i skallen…..

Ibland är det en förbannelse att vara bipolär, ibland är det en välsignelse. Ibland är det bara…krångligt.

Börja blogga igen

Jag fick ju idén att börja blogga igen. På riktigt. Det vill säga, skaffa egen domän, sätta upp en hemsida och göra det ordentligt från början. Kanske, kanske till och med tjäna lite pengar på det (det har varit min dröm länge, att kunna tjäna pengar på det jag älskar, hjälpa folk och vara kreativ)

Fokus, bra eller dåligt?

Så var det det där med fokus…. Jag blir som en grävling, biter jag släpper jag inte taget. ( Vilket konstigt talesätt, gör grävlingar verkligen så?)
Jag har suttit hela dagarna, byggt hemsida, tweekat mallar, svurit, fastnat i detaljer. Fått tusen idéer, fastnat på youtube, kollat upp hur man gör än det ena och än det andra. Försöker göra allt på en gång och ingenting blir gjort. Fått backa och fokusera på ett steg i taget. Drömmer om websidor på nätterna. Kan inte sluta förrän jag känner att jag är klar.

Jag måste sätta larm på telefonen för att komma ihåg att gå ut med hundarna, laga mat, gå och lägga mig, ja allt annat än att sitta vid datorn.

Triggar mig att bli hypoman

Det här är det perfekta receptet för att bli hypoman. Jag vet det, ändå kan jag inte släppa taget. Det här med balans i livet är inte riktigt min grej.  Jag är så oändligt tacksam över att jag trots allt har jobbat ganska hårt på att lära mig mina triggers, att jag vet vad jag kan göra och inte göra, att jag faktiskt vet att det här är ett riskbeteende för mig. För tio år sedan hade jag kört på, inte fattat vad som hänt, snurrat till allt och sedan kraschlandat.

Handlingsplan

Idag har jag i alla fall lite koll. Även om jag ännu inte lyckats hitta den magiska balansen, så har jag några saker jag vet att jag måste göra för att ha en chans att förhindra att jag spinner iväg.

• Jag får inte gå upp klockan 4 och sätta mig vid datorn! Jag måste ligga i sängen till minst 7, vare sig jag kan sova eller inte. Kroppen behöver vilan, även om inte huvudet vill. Jag lyssnar på en ljudbok (glo på mobilen är absolut förbjudet, då sätter skallen igång), då kan jag dämpa de snurrande tankarna. En spännande deckare, på engelska, är min grej. Är det på engelska måste jag koncentrera mig lite för att hänga med och tankarna hinner inte fladdra iväg.
  
• Vissa saker måste göras innan jag får sätta mig vid datorn. Hundarna ska ut, golvet ska torkas av (vet ni hur mycket skit hundar drar in?), kaffet ska sättas på, riktiga kläder ska på (jo, jag har gått ut med hundarna i pyjamas. Ofta. Mina grannar vet exakt när jag har en depression! :D), och helst ska en tvättmaskin igång.
  
• Jag sätter larm på telefonen för att bryta. Annars skulle jag sitta vid datorn i 12 timmar i sträck. (Tack livet för att jag har hundar! Annars hade jag inte kommit utanför dörren alls.)
  
• Jag ser till att äta hyfsat bra mat på ungefär samma tider. Jag skulle lätt kunna leva på hemkörning, men det är ett big no-no. Dels har jag inte råd, dels behöver jag både rutinen att laga maten och nyttigare mat.
  
• Jag går och lägger mig samma tid varje kväll, vare sig det är tisdag eller lördag. Klockan 22 ska jag ligga i sängen vare sig jag är trött eller inte. Ljudboken är återigen räddningen.
  Det här faktiskt det absolut viktigaste för mig. Det är så himla lätt att stanna uppe hela natten, jag är ju inte trött!
  Oh, alla dessa nätter jag har dygnat… Jag får så mycket idéer, det är så mysigt, alla tankar, all kreativitet! Jag har skrivit mina bästa texter, målat mina bästa tavlor, haft allra roligast klockan 3 på natten. Jag saknar det, helt klart, men tycker inte längre att det är värt det. Bakslagen. De oundvikliga depressionerna som kommer som ett brev på posten.

Varit lite frånvarande

Hur eller hur….

Det här är förklaringen till att jag är lite tyst. Både på nätet och i verkliga livet. Totalt fokus på roliga, och vansinnig frustrerande, grejer. Snart, snart…..

Snart lanserar jag den nya hemsidan.

Den här bloggen kommer finnas kvar. Vissa inlägg kommer jag att uppdatera och flytta med, annat får stanna eftersom det inte är aktuellt längre. Jag har lite roliga saker som jag tänkte att vi skulle göra ihop, lite nytt att dela med mig av och en och annan freebie.

Ses snart!

Kom och häng med mig här:

Idag är min Bipolära Hjärna riktigt elak mot mig.
Vet ni hur det är att vakna upp och det första man hör är: Fy fan, vad du är värdelös. Vad ska du upp och göra? Du är totalt misslyckad, så du kan lika gärna ligga kvar i sängen. Du kommer inte uträtta något vettigt ändå. Vet du vad, du kan faktiskt ligga kvar här för alltid och tyna bort, det är ingen som är intresserad av att ha dig i livet i alla fall. Världen skulle må så mycket bättre om du bara försvann.

Det är inte så lätt att motivera sig till att kliva upp ur sängen och ta tag i dagen då.

Men vet ni vad?
Jag tänker fanimej inte ge mig. Jag tänker spotta BippoHjärnan i ansiktet och vråla HÅLL KÄFTEN! Jag tänker använda varenda tips och tricks jag har, för att må bättre när jag går och lägger mig, än jag gjorde när jag vaknade. Jag har mängder av såna strategier!
Jag har varit periodvis deprimerad sen jag var runt 5-6 år, så jag har hunnit samla på mig en del.

Det här tänker jag göra idag, och varje dag, tills jag fått tyst på min BH:

• Slå på autopiloten och GÖRA saker.
  Inte känna efter och inte tänka. Bara göra det som ska göras.
• Skriva upp varenda liten grej jag gör.
  Allt från duschat, diskat, varit ute med hundarna, dammsugit, tvättat, läst, osv. När jag läser igenom listan ikväll kan jag vara nöjd med allt jag klarat av.
• Gå ut i skogen med alla hundarna.
  Skogen gör mig lugn. Den bygger upp själen. Jag älskar tystnaden, suset och gör mig uppmärksam på nuet. Hundarna kräver koll och kontroll. Det går inte att såsa bort sig i grubbel och dagdrömmar. Det gäller att fokusera på här och nu. Lite “Mindfulness” för er som känner till det. Dessutom är det ett säkerställt faktum att rörelse tvingar dig att använda båda hjärnhalvorna och motverkar därmed de negativa tankarna. En av anledningarna till att man ofta rekommenderar motion som en del av behandlingen vid depression.
• Vara snäll mot mig själv.
  Jag behöver inte uträtta stora underverk idag. Små underverk räcker. Att krypa ner i soffan med en kopp te och min virkning är helt ok. Man kan göra det utan att flyta bort i någon slags dvala, eller ligga kvar hela dagen.
• Läsa igenom mina Mål-kort.
  Där har jag svart på vitt att jag inte är värdelös. Jag har uträttat massor. Jag har påverkat andra. Jag har gjort skillnad, både för mig och omvärlden.
• Göra en snabb liten utvärdering av dagen, innan jag går och lägger mig. Se allt jag fått gjort, skriva ner minst en bra/trevlig/glad sak från dagen.
• Gå och lägga mig, om än inte med ett leende på läpparna, så åtminstone med känslan av att jag knäppte BippoHjärnan på näsan. Igen.

Vad har ni för strategier när er Hjärna är elak? Vare sig ni är Bipolära, deprimerade, har någon annan typ av sjukdom (psykisk eller fysisk) eller bara har en grå, regnig, supertrist eller överjävlig dag.
Skriv gärna och berätta i kommentarerna nedan.