Bipolär Sjukdom och Sorg

Hur hanterar man sorg när man är bipolär? Det är så klart en hemsk och jobbig upplevelse för vem som helst, men vi riskerar dessutom att bli sjuka av det. Jag har ingen lösning, men så här har jag gjort den senaste veckan.

Hantera sorg som bipolär

Det blev inget blogginlägg förra veckan. Min ena hund, dvärgpinchern Vildros 14 år, blev sjuk och det hela slutade med att jag var tvungen att ta bort henne. Jag trodde att jag var väl förberedd, hon var ändå 14 år, nästan helt döv och förmodligen lite dement också. Jag har känt senaste året att det snart är dags och att varje dag har varit en bonus. Jag har tillbringat året med att säga farväl, ge extra mycket egentid, gos, godis, bus och gjort alla de saker jag vet att hon älskar, ändå kom det som ett slag i magen när det väl hände.

Förutom de ”vanliga” sakerna , gråtit floder, tittat på foton, inte orkat plocka undan hennes saker, så kände jag att jag sakta gled neråt i humöret. Känslorna började vända från att vara väldigt ledsen till att vara mer likgiltig och apatisk, och för mig är det ett tecken på att en depression är på väg. Hela jag är ett likgiltigt ryck på axlarna och ”har ingen lust”. Jag var inte ens speciellt ledsen längre, mer avstängd. Jag var bara trött, så oändligt trött. Jag är ju livrädd för att hamna i en sån där lång, djup depression igen, jag vete fan om jag överlever en till.

Så här gjorde jag

Så hur gjorde jag då? Jag gjorde en plan, ett litet schema.

Vi åkte akut till djursjukhuset på onsdag eftermiddag, dagen innan Kristi Himmelsfärd, så hela torsdagen sov jag. Helt förståeligt. Fredagen grät jag mest. På lördan kände jag mig helt avtrubbad och började känna att det här inte funkade, men jag sov mest eftersom jag fortfarande var helt slut. På söndag gjorde jag en plan för hur jag skulle hantera det här.

Vila

Jag har ju, förutom bipolär sjukdom, även fibromyalgi. Det gör det hela lite knepigt, för när jag egentligen skulle behöva aktivera mig för bippons skull, pallar inte kroppen. Så. Jag gav mig själv tillåtelse att vila, MEN inte i sängen. Jag laddade upp med filmer och serier, trocadero zero och ost och kex. Tack och lov har jag ju matlådor i frysen, så det var bara att värma. Jag gav mig själv lov att skita i disk, tvätt, städ, rubbet, fram till och med tisdag. 3 dagar av bara vila, och jag får INTE ge mig själv dåligt samvete för det.

Aktivera mig

På onsdagen var det dags att börja aktivera mig. Kan ju säga att jag verkligen inte hade lust alls. Hela jag skrek ”Jag vill inte, ge mig en koja att gömma mig i!”. Men jag VET att jag absolut inte får fastna i det där. Så det var bara att bita ihop och gå igenom rörelserna.

Jag valde ut en intressant odlingspodd att lyssna på. Det är ju den tiden på året och jag har lite planer för altanen, så det är ett ämne som verkligen roar mig. I vanliga fall. På med hörlurar och fram med skurhinken, nu måste golven skuras! Jag har ju faktiskt 3 hundar till och golven blir fortfarande skitiga när vi springer ut och in. Det där första avsnittet fick jag lyssna på tre gånger innan jag lyckades fokusera på vad de sa! Min skalle hade fullt upp med att beklaga sig över hur jobbigt allt var, hur tråkigt allt är, hur kass livet är i största allmänhet och kan vi inte bara skita i det här och lägga oss i soffan istället? Golven kommer ju ändå bli lika skitiga imorrn igen. TYST! Svarar jag, jag vill faktiskt höra det här!

Sakta men säkert började det sippra in små godbitar av information. Oh, jaha! Rödbetor. Det är gott. Så kan man göra. Till slut var jag ganska uppslukad av podden och diskade av bara farten. Att jag var helt slut efteråt och faktiskt tillbringade resten av dagen på soffan gör ingenting, jag hade gjort det jag bestämt att jag skulle göra, nått mitt mål och fick lov att vila sen.

Fortsätta med krisplanen

Jag har ju min krisplan för depressioner. Nu när jag tagit första steget är det bara att fortsätta med den.

• Gå upp samma tid varje morgon
• Ta på riktiga kläder
• Borsta tänderna
• Skura golven
• Göra en daglig syssla som måste göras
• Äta riktig mat
• Gå och lägga mig samma tid varje kväll

Du kan läsa mer om min krisplan här: https://denbipolararesan.se/6-rutiner-hantera-bipolar-depression/

Hur mår jag nu?

När jag skriver det här är det fredag och jag kan känna att det har vänt. Jag är inte lika trött längre. I början där kändes det som att jag kunde somna stående. Jag har till och med börjat ta tag i min oh så försummade altan, även om det går sakta. Jag behöver inte tjata på mig själv i tre timmar för att få något gjort. Det går lite sakta, jag får mina gråtattacker, jag behöver vila mer än vanligt, men det känns mer ”normalt” nu.

Ständigt hungrig?

Jag har en fråga till er. De där första 4-5 dagarna var jag sååå hungrig! Precis hela tiden! Inte godissugen eller så, utan bara vrålhungrig, som man är efter att man varit en helt dag på sjön eller varit väldigt aktiv. Det var precis som att kroppen spenderade enormt mycket energi, trots att jag bara låg i soffan. Har ni varit med om det?

Jag har hört/läst nånstans att när man anstränger sig väldigt mycket mentalt, t ex vid en tenta, förbrukar man egentligen en stor mängd kalorier trots att man inte rör sig. Är det så? Släng gärna iväg en kommentar, för jag blev såå nyfiken på det här.

Kom och häng med mig här: