Bipolär sjukdom på våren: Fortfarande under isen

Det har varit en tung vecka.
Våren har gjort ett litet gästspel, solen har varit framme, det blir ljust tidigare och mörkt senare. Alla skiner upp, ser glada ut, det är folk tamejfan överallt.

Förutom jag. Jag har tillbringat veckan med att försöka motstå frestelsen att ligga i sängen dygnet runt. Allra helst vill jag dra ner persiennerna, släcka alla lampor och dra täcket över huvudet. Jag vill inte se solen, se livet där ute. Det går för fort, jag är inte redo, jag vill backa bandet lite. Kan vi ha februari en gång till, så jag hinner med?

Det här med att inte gömma sig i sängen är en kamp. Det upptar mina tankar hela tiden. Det känns ungefär som att sluta röka, jag har extrem abstinens. Hjärnan maler på hela tiden: ”Nu har du gjort det och det, nu förtjänar du att vila lite.” ”Om du bara lägger dig i 20 minuter, så ska vi ju ändå gå och handla sen.” Samtidigt vet jag att om jag ger efter fastnar jag där, och då går det bara utför. Då hamnar vi i det där då jag antingen går ut med hundarna i pyjamas eller sover i kläderna för att jag inte pallar klä på och av hela tiden. Kraschar ekonomi och hälsa på att leva på utkörning, för jag orkar inte kliva upp ur sängen och handla, diska, laga mat, osv.

Det går exakt lika bra att vila i soffan, där det är ljusare och inte förknippat med flykt och ”min privata grotta där det ständigt är natt och utan krav”. Så det så.

Om jag lyckats? Vissa dagar bättre än andra. Jag har iallafall inte gett upp. 😉 Jag vet att det går över så småningom.

Till råga på allt, eller så kanske det är orsaken? I måndags kom Mr Mens på besök. För första gången sen i Juni! Jag trodde det var över nu? Naturligtvis med en mensvärk som skulle kompensera för uteblivna månader, störtblödningar som inga skydd i världen kan stoppa, uppblåst och svullen, illamående och kass mage. Så nu väntar jag mest på att det ska ta slut. Kanske världen vänder tillbaka på rätt köl igen då?

Vart sjutton tog energin vägen? För en vecka sedan hade jag skitroligt, designade kalender så jag fick skavsår på fingertopparna, massor med idéer och tog långa promenader i skogen med hundarna. Nu är jag totalt sopslut, ont överallt och går mest runt huset och rastar. Det är ju en förbaskad tur att jag har just dvärgpinschrar som älskar både låååånga dagar i skogen och hela dagar i sängen. Fulla av energi eller total avslappning.

Kom häng med mig här: